ÖF2020-konferensen 2017

Konferensen genomfördes 16-17 november 2017, här finns program samt deltagarlista.

Nedan finns en sammanfattning av konferensen samt länkar till alla presentationer som hölls.

Dag 1

Konferensens öppnande
Kommunstyrelsens ordförande Karl-Erik Olsson (S)

Karl-Erik hälsade välkommen till konferensen.

Öppningsanförandet finns här.

Karl-Erik Olsson

19 kustkommuner i upprop för det lokala fisket
Harald Lagerstedt, Varberg
Magnus Larsson, Karlskrona
Anders Olsson, Strömstad
Liselott Fröjd, Tanum
Julia Persson, Helsingborg
Karl-Erik Olsson, Simrishamn

Kommunrepresentanterna inledde med att ge sina bilder av fisket i respektive kommun. Fiskets och beredningens typ och omfattning skiljer sig mycket mellan kommunerna, ändå har delar samtliga kommuner samma bild, att tillgången till färsk fisk höjer livskvaliteten i kommunerna och att fisket är centralt för kommunernas identitet och varumärke, skapar viktiga arbetstillfällen och stärker besöksnäringen – och ibland till och med är en reseanledning i sig.

Kommunerna motiverade också varför man hade valt att ansluta till uppropet. Flera vittnade om att Simrishamns kommuns förfrågan om uppropet hade väckt ett slumrande engagemang till liv och skapat en insikt om situationens allvar. Några beklagade att man inte insett vare sig betydelse av fisket eller vidden av problemet tidigare, men hoppades att det inte ska vara för sent. Uppropet ansågs generellt utgöra en bra grund för dialog med myndigheterna och för att skapa förändring. Många hoppades också att fiskarkåren ska uppleva uppropet som att kommunerna nu sluter upp bakom sina fiskare, manifesterar sitt stöd för näringen och öppet förklarar vilken betydelse fisket har för kustkommunerna.

Kommunpanelen

Flera kommuner hade åsikter om myndigheternas rutiner bl. a. i samband med remissförfaranden, med låg transparens och korta svarstider som man menade undergräver demokratin. Man uppmanade till ökad inkludering av det lokala perspektivet och samhällets intressen på ett tidigare stadium i utformningen av förvaltningen framöver.

Alla kommunerna vittnade om att dagens licenssystem skapar stora problem då det ligger som en våt filt över nyrekryteringen och föryngringen av kåren. I ett fall framfördes att ett reformerat licenssystem skulle kunna öppna upp för en lokal ”Fiskarens marknad” som kommunen drömmer om.

Kommunerna efterfrågade en politik och en förvaltning som kan hjälpa till att skala upp värdet av det lokala fisket. Vi måste få fler svenskar att välja svenskfångad fisk.

En annan utmaning som lyftes av kommunerna var det ökade sälbeståndets inverkan på kustfisket, man befarade att om inget görs, kommer garnfisket inte att överleva.

Fiskaren utmålas ibland som miljöbov, vilket upplevdes som kontraproduktivt. Fiskets yrkeskunskap och engagemang är nödvändigt för att säkerställa ett ekologiskt hållbart fiske. Yrkesfiskarna är också tidiga med att se förändringar i miljön/biologin, vilket bör tas tillvara i samverkan med forskningen.

På frågan om vad kommunerna kan göra för att vända utvecklingen inom fisket angavs bl a att föra lokalsamhällenas talan och fungera som en länk mellan fiskarna och myndigheterna och att jobba med färsk fisk i den offentliga måltidsverksamheten, exempelvis i form av ” ”Fiskarens dag” på samma sätt som ”Jordbrukarens dag”. Samförvaltningen i Kosterhavet lyftes fram som en föregångsmodell, överlag efterfrågades flera lokala samverkansformer där näring, myndigheter och forskning finns samlade.

Som svar på frågan vad som händer härnäst, berättade kommunerna att man har enats om att förvandla uppropet till ett långsiktigt samarbete. Kommunerna ska utveckla ett konkret samarbete inom vilket man kommer att utbyta kunskap och erfarenheter, men också hjälpa varandra att utveckla idéer, aktiviteter och projekt. På detta sätt hoppas man både kunna skapa bättre förutsättningar för fisket lokalt, men också bli en starkare röst på nationell nivå och i EU-sammanhang. Fler kommuner välkomnas till samarbetet.

Kommunerna bakom uppropet är inbjudna av regeringskansliet till ett rundabordssamtal den 28 november, vilket de såg mycket fram emot.

Inspel från publiken: 

HaV välkomnade kommunernas engagemang, sa att man behöver en part att prata med gällande samhällsintresset av vår fiskresurs och fiskets värden för vår landsbygd. Såg fram emot en dialog där möjliga frågetecken och missförstånd kan rätas ut

SFPO tyckte att uppropet är bra, men upplevde att det finns en kunskapsbrist hos kommunerna, ville gärna bistå med information.

Främjande av småskaligt och kustnära fiske
Maria Janeke, Jordbruksverket

Se presentation.

Jordbruksverket kommer att delta i regeringskansliets rundabordssamtal om fiskeuppropet den 28 november.

Även mycket samverkan med HaV, med sedvanliga möjligheter att påverka genom t. ex. remisser, men också i olika grupper.

Bästa exemplet på proaktivt arbete från Jordbruksverkets sida är yrkesfiskestrategin med sina fem målsättningar. Där finns också en referensgrupp med representanter från yrkesfisket, med en planerad undergrupp för det småskaliga kustfisket.

Jordbruksverket uppgift är att skapa goda förutsättningar för näringen, det försöker vi göra på många sätt.

Wikströms fisk – visioner på Möja
Rune Wikström, yrkesfiskare

Rune började som yrkesfiskare redan som 4-5-6-åring. En kombination av spinnspö, nät, ålrev – all fångst såldes. Strömming var det största fisket i skärgården på den tiden, inte minst under kriget. Efter kriget gick strömmingsfisket rakt ner, hämtade sig för att under sjuttiotalet peaka, saltvatteninströmning orsak (samma när torsken växte till). Dåvarande Fiskeriverket rådde fiskarna att köpa nytt, ”ta hand om rikedomen”, men då började istället Rune trappa ner. Startade en gårdsbutik, utökade med restaurang 1990 – när torskfisket började ”ta slut”. År 2000 gjorde man en utbyggnad med en året runt-restaurang. 10-12 anställda sommartid idag. Det handlar inte om att sälja stora mängder fisk till lågt pris, utan få ut maximalt värde ur varje fisk. Självförädling är lösningen på många av fiskets problem. Men det är svårt att komma in i fisket. Licens, registrerad båt, skepparexamen, säkerhetskurser – hart när omöjligt att komma in i fisket. Vill gärna veta från HaV vad myndigheten gjort för att underlätta för nya fiskare. Helsingborgs stads och Simrishamns kommuns idé om en ”b-licens” är god, Rune har ivrat för detta under lång tid. Klockan är redan fem över tolv, finns ingen nyrekrytering inom fisket. Det finns även andra hot mot det kustnära fisket, t.ex. sälbeståndet. Sälarna har också ändrat beteende – de närmar sig skärgårdarna och är inte bara ute i havet. Gränsen på 200 kg för torsk ett bekymmer, att man förlorar licensen om inte torsken går till. Titta hellre på värdet och ansträngningarna att fånga torsken.

Rune Wikström

Branteviks fisk – från idé till verklighet
Per Rosberg, yrkesfiskare

Gick in i projektet Hemmahamnen i fjol, ett projekt för direktförsäljning av nyfångad fisk vid kaj som startade för fem år sedan i Simrishamn. Per är gammal yrkesfiskare som för några år sedan gav upp och tog arbete i land. Genom Per och hans kollega Leif, flyttade Hemmahamnen till Brantevik. Försäljningen marknadsförs via en Facebooksida, Hemmahamnen, som har strax över 1500 följare. Från att tidigare endast ha ägt rum under sommartid, bestämde sig Per och Leif för att testa att sälja även på vintern, vilket har gett gott resultat. I våras investerade de i en fiskvagn för att utveckla året runt-försäljningen. Idag är både Per och Leif deltidsfiskare, men från om med nästa år är målet att leva på detta. Modellen är en bra lösning för det småskaliga fisket, men det räddar inte hela fisket.

Ökat värde utan ökat uttag
Glenn Fridh, yrkesfiskare

Se presentation.

Glenn Fridh

Baltic Sea Food
Niclas Fjellström, Culinary Heritage Europe

Se presentation.

Niclas Fjellström

Kustfiskets framtid – gråsälen?
Sven-Gunnar Lunneryd, SLU

Se presentation.

Sven-Gunnar Lunneryd

Den skånska marknaden för lokalt fångad fisk börjar röra på sig
Jannie Vestergaard, Livsmedelsakademin

Presentationen kommer inom kort.

Middag och kvällsföredrag

Under konferensmiddagen deltog fotografen Anders Hansson, som till vardags arbetar som pressfotograf för bl.a. Dagens Nyheter. Anders genomförde i fjol ett projekt där han följde simrishamnsfiskaren Morgan Broberg på Kungsö, i syfte att porträttera en yrkesfiskares liv och vardag. Reportaget vann tidigare i år tredje pris i kategorin ”Årets bildreportage Sverige” i Sveriges största och mest prestigefyllda fototävling Årets bild. Anders visade sina bilder och delade med sig av sina personliga reflexioner om fiskarens situation.

Anders Hansson 1

Dag 2

Inledning och hänt sen sist
Filippa Säwe, Lunds universitet
Madeleine Lundin, Simrishamns kommun
Rolf Gydemo, Länsstyrelsen

Arrangörerna hälsade välkomna till dag två och sade några ord om syftet med konferensen, som är att bredda diskussionen om svenskt fiske och skapa en mötesplats där olika tankar kring fiskeriförvaltning kan delas och diskuteras, men ambitionen att bidra till att göra verklighet av visionerna för fisket.

Östersjöfiske2020 är inte bara konferensen, utan ett löpande arbete och samarbete. Under de gångna två åren har arbetet resulterat i att ge en röst åt det lokala perspektivet, visa på fiskets samhällsnytta och värde för kustkommunerna och kanske till att fler har börjat fundera på fiskets framtid i ett bredare perspektiv.

Ett starkt fokus för arbetet gäller hur vi ska se till så att svenska hamnar och fiskelägen har tillgång till resursen även i framtiden. Andra centrala frågor är utveckling av marknader och affärsmodeller, sälproblematiken, nyrekrytering samt, förstås, obalansen i torskbestånden. För att skapa ett långsiktigt hållbart fiske, måste vi lyckas hantera alla dessa delar.

Igår låg fokus på frågorna om marknad och vikten av att öka värdet utan att öka uttaget, främjandeuppdraget samt sälfrågan. Idag kommer vi att blicka framåt och ägna oss åt hur vi utformar en förvaltning som tillåter torsken att återhämta sig samtidigt som vi värnar yrkesfiskets fortsatta existens och levande hamnar längs hela vår kust.

Vision for the future of Baltic Sea Fisheries
Marcin Rucinski, Low Impact Fisheries of Europe (LIFE)

Se presentation.

Marcin Rucinski

How the CFP could be used to revive Baltic cod
Christian Tsangarides, Fisheries Secretariat (FishSec)

Se presentation.

Christian Tsangarides 2

Kan tre perspektiv, miljö, socialt och ekonomi stärka kustfisket? Maritima strategin och havsplanering som hävstång?
Thomas Johansson, Havs- och vattenmyndigheten

Se presentation

Thomas Johansson

Kan vi rädda östersjötorsken, eller är det för sent?
Conrad Stralka, BalticSea2020

Se presentation.

Lokalt yrkesfiske – värt att bevara?
Tommy Lang, Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation (HKPO)

Anförandet finns här.

Tommy Lang

Bättre ekonomi med minskat fiske
Gustaf Almqvist, Stockholms universitet

Se presentation.

Gustaf Almqvist

Kan hållbar konsumtion vara nyckeln till hållbara bestånd?
Vesa Tschernij, Simrishamns kommun

Se presentation.

Panel, frågor och diskussion
Ingemar Berglund, Havs- och vattenmyndigheten
Thomas Johansson, Havs- och vattenmyndigheten
Tommy Lang, Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation
Ellen Bruno, Naturskyddsföreningen
Conrad Stralka, Baltic Sea 2020
Gustaf Almqvist, Stockholms universitet
Marcin Rucinski, Low Impact Fisheries of Europe
Christian Tsangarides, Fisheries Secretariat
Anders Olsson, Strömstads kommun
Vesa Tschernij, Simrishamns kommun

Panelen

Moderatorn: Vad tar du med dig från konferensen?

Thomas: Det är bra att konferensen breddas, att även andra frågor som påverkar ekosystemen tas upp.

Gustav: Det har hänt en massa jämfört med förra årets konferens, Marint centrums agerande har öppnat för en dialog mellan många aktörer, vilket behövs.

Ingemar: Grundproblemet till dagens läge är att marknaden är svag. Östersjön är speciell, vi har svårt att förstå oss på den, svårt med rådgivningen och svårt med förvaltningen. Vi har pratat väldigt mycket om sälen dessa dagar och jag tror att vi kanske måste tänka mer på den, inte bara dess interaktion med fisket utan också hur den påverkar torskbeståndet i övrigt. Sälen och beståndssituationen är långsiktiga frågor, medan marknadsfrågorna och lönsamheten är akuta.

Conrad: Jag tar med mig flera saker, kanske främst att det är lätt att sitta i Stockholm och tänka stora tankar, och det är viktigt att komma ut och träffa näringen, kommuner etc. Jag tar med mig de synpunkter som har förts fram. Sälen har vi inte beaktat över huvud taget i vårt arbete hittills, det ska vi definitivt göra framöver och det finns även andra aspekter som vi ska försöka ta med oss.

Anders: Det första jag tar med mig är en positiv öppning med kommunerna som en viktig remissinstans och en bättre dialog mellan myndigheterna och kommunerna. Jag tar också med mig en ny insikt om de olika förutsättningarna i olika fisken, t. ex. illustrerat i kilopriset på räka på ca 200 kr jämfört med torsk på ca 11 kr. Ju mer man funderar på det, desto tydligare blir det att vi har en mängd olika intressen i grupperingarna runt kusten. Problemet är att när det hanteras på nationell nivå eller i EU, då talar man om ”fisket” generellt, vilket inte fungerar. Vi behöver hitta nya vägar för att hantera detta, att kunna utgå ifrån problemställningarna i olika områden, kanske samförvaltning kan vara ett alternativ på fler platser. Viktigt att samordna kustkommunerna, så att man har en enad röst till myndigheterna.

Tommy: Det känns som att det har kommit igång en rörelse på allvar för att skapa förändring. Fler har börjat inse problemets vidd och det verkar finnas ett nytt intresse för att diskutera och nå samsyn. Det känns bra. En annan viktig del är att fisket nu måste jobba vidare regionalt med kommuner och länsstyrelser för att få till samförvaltning på fler platser.

Ellen: Naturskyddsföreningen vill ha stora livskraftiga bestånd, naturlig åldersfördelning och hög biologisk mångfald i havet, men vi har också 226 000 medlemmar som vill äta fisk, så det är självklart viktigt att vi får till ett hållbart fiske. Vill gärna att de resurser som vi nyttjar ska ge så stor nytta som möjligt till samhället, därför är diskussionen om mervärde väldigt viktig. Sportfisket är en viktig aktör i detta, som saknas här i år. Vad som förenar yrkesfisket och sportfisket är behovet av stora bestånd och stora individer för att vara lönsamma. Det jag tar med mig, kanske handlar om att staten eller kanske vi alla involverade faktiskt är lite oärliga. Vi talar om att vi vill ha lönsamhet i företagen, vi försöker minska antalet tillstånd, vi har infiskningskrav som skapar problem för de småskaliga fiskarna, vi funderar på ITQ och försöker effektivisera fisket på olika sätt. Samtidigt har vi en idé om att vi ska ha många fiskare, som kan fiska på deltid och skapa mervärden i samhället. De två sidorna går inte riktigt ihop i verkligheten. Om man verkligen vill ha både oss, då krävs en del resurser, kanske i form av vissa subventioner, satsningar på logistik i hamnarna, att det finns fiskmarknader där de småskaliga kan saluföra sina produkter och liknande. Hittills har man bara pratat om småskaligt fiske, samtidigt som man har varit otroligt passiv och på många sätt bara låtit det småskaliga fisket dö ut. Alla vet om att fisket minskar, att hamnar töms, men ingen gör något åt det. Därför tycker jag det är bra att kommunerna snart träffar regeringen för att prata om dessa frågorna.

Marcin: Jag tar med mig att kommunerna håller på att bli en ny och viktig part i diskussionen om östersjöfisket. Dessutom, marknader och torskbestånd är väldigt tätt sammanlänkade, det småskaliga fisket lever på stora fiskar, vilket det för närvarande råder en brist på i Östersjön, vilket slår mycket hårt mot det småskaliga fisket. Slutligen har denna konferens stärkt mig i övertygelsen att det är nödvändigt att tänka på hur ekosystem och fiske hänger ihop, i synnerhet gällande säl och skarv. Jag kommer att lyfta detta i HELCOM omgående.

Christian: FishSec befinner sig sällan i den svenska debatten och jag har under dessa dagar slagits av hur stor skillnad det är på den svenska debatten i jämförelse med t. ex. den danska och tyska. Debatten här har varit väldigt konstruktiv, det är imponerande. Frågan är hur det kan överföras till de andra länderna? Det är viktigt att vi har en gemensam position i Sverige. Något som kan vara värt att nämna är att vi kan uppleva att olika parter står väldigt långt ifrån varandra i den svenska debatten, men om man tittar i ett internationellt perspektiv, så står parterna mycket närmare varandra i Sverige än i andra länder. Detta ger väldigt goda förutsättningar för att komma fram till lösningar som tar hänsyn till alla aspekter och blir hållbara på riktigt.

Moderatorn: Tillgänglighet till resursen är en central fråga för bevarandet av ett lokalt fiske i våra hamnar. En modell som hänger ihop med detta är det s.k. ITQ-systemet (individual transferable quotas), som möjliggör överförande av kvoter mellan fiskare. Om vi tittar globalt och på alla sorters fisken, har införandet av ITQ inom vissa fisken fört många fördelar med sig vad gäller att reducera överkapacitet och förbättra lönsamheten. Men det finns också många exempel på där utslaget har varit otroligt negativt, t. ex. på Island och i Danmark. Vad säger ni i panelen om ITQ idag?

Ingemar: HaV har ingen principiell inställning, det beror på hur man utformar systemet. I grunden är det en fördel att fiskarna kan planera sin verksamhet långsiktigt, men med fel utformning vet vi att det kan gå åt pipan.

Ellen: Naturskyddsföreningen, och detsamma gäller CCB, WWF, Greenpeace och andra miljöorganisationer, har aldrig varit för ITQ och är det fortfarande inte. Vi ser inte att det har någon påverkan på bestånden. En fara däremot som vi ser, är att man med ITQ från samhällets sida förlorar kontrollen över resursen och hur den ska nyttjas.

Tommy: Rimligen är frågan om ITQ död för många år framåt givet den skandal som vi har kunnat bevittna i Danmark. Dessutom är det demersala fisket synnerligen olämpligt för ITQ, då det är ett fiske med ganska begränsade kvoter. Talar man om att man vill öka värdet på torskfångsterna och hålla kusterna levande, då kan man inte införa ITQ eftersom det föder storskalighet.

Christian: Enligt FN:s havsrättskonvention är fisken i haven en offentlig resurs och inget som bör privatiseras. Ett annat problem med ITQ-modellen är att det är ett system som förutsätter en fri marknad, där aktörer kan komma och lämna marknaden utan hinder. Men så ser inte fiskemarknaden, vilka som agerar där är reglerat.

Inspel från publiken

MSC anmälde att de vill vara med i dialogen om att finna nya lösningar för det småskaliga fisket även med koppling till miljömärkning. Har nyligen inlett ett projekt för att arbeta särskilt med denna fråga.

SFPO ansåg att man inte kan tala om ITQ generellt, utan att effekterna beror på hur systemet är designat. Undrade om det var någon i panelen som ansåg att ITQ i det svenska pelagiska fisket varit något annat än en total framgångssaga. Kommenterade att GFP:n i delar är baserad på att det finns någon form av ITQ-baserat system. Ställde frågan till arrangörerna varför ingen av Sveriges två största producentorganisationer inte erbjudits möjlighet att hålla anförande.

Arrangörerna svarade att anledningen i grunden är att producentorganisationerna redan har en etablerad plats i systemet för att göra sin röst hörd i utformningen av svensk fiskeriförvaltning, inte minst i HaV:s samrådsprocesser, därför har dessa organisationer inte prioriterats när konferensens program har utformats. Syftet med konferensen är som sagt att bredda dialogen och ge utrymme åt andra röster än de som redan är med i diskussionen. Detta ska inte förväxlas med att fiskarnas perspektiv skulle vara ointressant för konferensen, tvärtom har arrangörerna varit måna om att inkludera flera fiskare i programmet varje år. I år deltar också Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation i programmet. I fjol var Swedish Pelagic Federation Producers Organisation också representerade i programmet, åtminstone indirekt genom en fiskhandelsföretagare som tillika är styrelseledamot i SPF.

Näringsdepartementet tackade arrangörernas och alla konferensens talare för intressanta och inspirerande föredrag och informerade om det rundabordssamtal om långsiktigt hållbart kustfiske som uppropskommunerna, HaV och JV är inbjudna till. Nämnde även regeringsuppdraget till HaV om att se över och modernisera regelverket för det kustnära fisket inom ramarna för det större regeringsuppdraget om marint skyddade områden, ska rapporteras 30 maj. Därutöver kommer ett rundabordssamtal hållas den 11 december om säl, med främst experter.

Ovan är ett återgivande av merparten av paneldiskussionen, men inte hela.

Avslut

Madeleine Lundin från Marint centrum/Simrishamns kommun tackade moderatorerna, köket och alla som hjälpt till att förverkliga konferensen. Ett särskilt tack till talarna liksom alla deltagare, utan vilka konferensen inte vore möjlig att genomföra. Hon hälsade också välkomna tillbaka nästa år, då konferensen går av stapeln den 15-16 november.