Ur arkivet

En liten historia ur arkivet på Österlens museum handlar om Brantevik. Läs och begrunda!

Möllorna i Brantevik

Av Valter Blom

I Brantevik fanns förr två möllor av holländsk typ. De uppfördes båda under 1800-talet efter skiftet, då befolkningen ökade i takt med jordbruksproduktionen. År 1831 byggdes Norra kvarn i norra Brantevik av skepparen Nils Tufvasson och hans fru Elna Nilsdotter. År 1886 byggdes Södra kvarn i den södra delen av byn av lantbrukaren Mårten Löfqvist. Södra kvarn står kvar idag, men av Norra kvarn finns bara en ruin kvar.

Fram till 1860-talets fanns det i Sverige restriktioner på vem som fick äga en mölla och hur bönderna skulle få använda den. Länge var det i princip bara staten och adeln som fick äga kvarnar och alla som malde sin säd där fick betala skatt för det. Men under 1800-talet slopades dessa regler, en efter en, på grund av att behovet av kvarnar ökade så kraftigt. I takt med att regleringen och beskattningen togs bort växte möllorna upp som svampar.

ur Österlens museums arkivNorra Kvarn i Brantevik. Ur Fornminnesföreningens bildarkiv på Österlens museum.

Strax efter att man byggt norra kvarn i Brantevik stod det klart att den inte räckte till. Mängden spannmål som skulle malas översked kvarnens kapacitet. Av den anledningen revs södra kvarn av landstingsmannen Henrik Olsson och ersattes av en större kvarn på samma plats år 1870. Efter år 1886 och fram till mitten av 1900-talet hade alltså Brantevik två stora kvarnar i bruk samtidigt, vilket säger något om byns spannmålsproduktion. När elektriciteten och industrialismen slutligen nådde Brantevik minskade de gamla vindmöllorna i betydelse.

En tid efter att Norra kvarn slutat användas blev den svårt skadad i en storm och man lät bli att bygga upp den igen, endast foten av sten står kvar idag. Det finns dock i dagarna planer på att bygga en ny byggnad på den plats där norra kvarn stod, dvs. i hörnet där Bäckvägen ansluter till Pantaregatan. En grupp som kallar sig sällskapet i Brantevik hade under sommaren 2009 planer på att få bygga ett tankerum med den gamla kvarnens fot som grund.