Axplock ur Simrishamns historia

Simrishamn historia – en exposé

Simrishamn är en stad med en lång förhistoria. Arkeologiskt finns många spår efter stadens föregångare redan under järnåldern. Från vikingatid blir spåren alltmer tydliga – kanske fanns här en liten handelsplats med tillhörande hamn ett stycke uppströms Tommarpsån.

fig 1Arkeologisk utgrävning i kvarteret Lejonet i Simrishamn 1989. Här fann man tydliga spår efter Simrishamns medeltida bebyggelse. Foto ur Fornminnesföreningens arkiv på Österlens museum (ÖM I K4c.34).

 

Det äldsta omnämnandet

Det äldsta kända omnämnandet av Simrishamn finns i Snorres Heimskringla. Där berättas om hur den norske kungen Sigurd Jorsalafare höll rådslag med sin skeppsflotta utanför Svimraros, och beslöt att bränna ner den närliggande viktiga staden och kungsgården i Tumathorp (dagens Östra Tommarp), som straff för att danske kungen inte hade hållit ett löfte. Detta ska ha hänt sommaren 1123. Namnet Svimraros betyder enligt ortnamnsforskare ”mynningen vid den långsamt flytande ån”.

fig 2Gabriel Nordströms karta över Simrishamn från år 1750 visar hur lite stadens gatunät har förändrats genom tiderna. Kartan hänger inramad på Österlens museums kontor. Originalet finns hos lantmäteriet.

Hansan och sillfisket

Under tidig medeltid tog sillfisket fart, och Simrishamn blev snabbt en blomstrande fiskestad. Snart etablerade sig den tyska Hansan här, och under några århundraden var den tyska invandringen till Simrishamns så stor att varje invånare i staden var tvåspråkig – här talades både danska och tyska. Gatunamn som Lübeckergränsd minner än idag om denna expansiva tid.

Från slutet av medeltiden övertog Simrishamn allt mer rollen som ”huvudstad” i sydöstra Skåne. Minnena från medeltiden är många i Simrishamn. Dels är gatunätet till stora delar intakt från den äldsta tiden, dels finns välbevarade kulturlager från järnålder och medeltid kvar under hela stadskärnan. Viktigaste lämningen är dock Simrishamns kyrka, S:t Nicolai, vars äldsta delar är från tidigt 1100-tal. De nedre delarna av koret tros vara resterna efter ett äldsta kapell från den tiden. Under kyrkans första århundrade byggdes den till i flera omgångar, och i slutet av seklet fick den sitt nuvarande, stora och breda långhus. Vapenhuset och tornet tillkom inte förrän i slutet av medeltiden.

Fig 3Så här tänkte sig konsthistorikern Gotthard Gustafsson att Simrishamns kyrka såg ut under medeltiden. Meningen var att hans dokumentation av kyrkan, som gjordes år 1925, skulle publiceras i verket ”Svenska kyrkor”, men så blev aldrig fallet. Originalteckningen förvaras idag i Österlens museums arkiv (ÖM I F1.3).

 

Nedgång och återväxt

Både under 1500- och 1600-talen präglades hela Norden av krig och ekonomisk tillbakagång. För Simrishamns del innebar detta svårigheter att klara sin försörjning. Dessutom drabbades Simrishamn svårt av pesten som grasserade i mitten av 1600-talet. Inte förrän i slutet av detta århundrade vände lyckan, och simrishamnarna kunde under 1700-talet utveckla en alltmer givande handel med spannmål.

Fram till början av 1900-talet, när de motordrivna fartygen slog ut segelskutorna, utvecklades också Simrishamn till en nationellt stor hamn. Det var också under denna tid som flera av de stora handelsgårdar som än idag präglar Simrishamns stadsbild byggdes upp. En av de mest kända var Björkegrenska gården, varifrån en av Sveriges största rederiflottor styrdes kring förra sekelskiftet.

Fig 4Målning av Björkegrenska gården och museibyggnaden Hafreborg av konstnären Fritz Kärfve från år 1937. Målningen ingick i ett gratulationskort från Fornminnesföreningen till Elisabeth Björkegren på hennes 70-årsdag. Ur Fornminnesföreningens arkiv på Österlens museum (ÖM I F3.42).