Projektår 2012

Nu är årets vårdinsatser avslutade. Liksom under 2011 genomfördes vårdinsatser vid fornlämningarna Munkabacken, Ekenäs och Gladsaxehus. Dessutom har fornlämningsplatserna utökats med fyra fornlämningar; en dös i Vik, Tågarpsdösen (egentligen en gånggrift) vid Östra Tommarp, Stenkilsristningen (hällristningar) vid Simrislund och Bragestenarna (hällristningar) strax söder om Gislöv. Fornlämningarna avspeglar således fyra olika tidsperioder (sten-, brons- och järnålder samt medeltid), fyra olika vårdbehov och dessutom olika lägen i landskapet.

Projektets huvudsyfte är att vårda och tillgängliggöra fornlämningar på Österlen. Förutom att vårda fornlämningarna ingår också i projektet att inventera och underhålla informationsskyltar vid fornlämningarna. Många är i ganska dåligt skick, medan andra fortfarande håller måttet. Nästa år kommer sju skyltar att bytas ut, och sedan kommer skyltar att bytas ut succesivt. Dessutom har det upprättats skötselplaner för Stenkilsristningen och Bragestenarna. Vi arbetar även mycket med att hitta nya sätt att informera om fornlämningarna i landskapet.

Just nu vårdas

Det kommer att variera från år till år vilka fornlämningar som vårdas. Österlens museum kommer att vårda och informera om för året utvalda fornlämningar medan andra kommer att vårdas mer långsiktigt av faddrar.

Att välja fornlämningar

Österlens museum kommer tillsammans med Länsstyrelsen i Skåne välja ut ett antal fornlämningar per år som ska vårdas av museet. Under vissa år sker urvalet efter tema, t ex bronsålder, andra år kan det vara som en tidsresa, från stenålder till medeltid.

Oavsett om det är fornlämningar som ska vårdas av museet eller fornlämningar som faddrar har önskemål om att vårda kommer markägaren att kontaktas. Utan ett medgivande från denne kan vi inte genomföra åtgärder. Markägare som spontant känner att man vill vara med i projektet på ett eller annat sätt kan kontakta oss.

Oavsett vem som vårdar en fornlämning kommer ni att hitta de som är aktuella här.

Österlens museum vårdar just nu

2011 var ett pilotår för Österlens museum och arbetade vi med tre olika fornlämningar i området i och kring Gladsax. Detta för att bygga upp våra kunskaper kring hur man vårdar olika typer av fornlämningar. 2012 utökades antalet med ytterligare fem platser, som under hösten vårdats och ställt i ordning.

Läs mer om de olika objekten som vårdades 2011 under flikarna här intill. Under hösten kommer vi att fylla på med mer information om de fornlämningar som vårdats under 2012.

Gladsaxehus

På 1300-talets början fanns det en borg i Gladsax. Fru Ide Pedersdatter Falk bodde här och när hon dog 1398 testamenterade hon borgen och en förmögenhet som grundplåt till ett klosterbygge för dominikanernunnor. Drottning Margarethe av Danmark, som var mycket god vän med fru Ide, var testamentsexekutor och ville hellre använda platsen till sina egna syften. Sanningen var den att läget var mycket strategiskt bra för att inrätta en länsborg där Gladsax, Simrishamn och stora delar av Albo härad ingick.

Borgens historia

Länsborgen var i bruk under drygt 200 år och flera länsherrar har suttit här. Den mest kände torde vara Jens Holgersen Ulfstand som troligen var länsherre här mellan åren 1476 -1786. Han kom ju senare att bygga Glimmingehus, den stora borgen någon mil söderut. Gladsaxehus undersöktes av arkeologer under åren 2002-2004. Läs mer om resultaten här!

Under åren 1699 – 1701 ritades en geometriska karta över byn, och den visar att byns utseende med gatubebyggelse längs en lång och slingrande gata var likadan då som nu.

Gladsaxehus har en spännande historia och många är de som besöker platsen varje år. De blir dock lite nedslagna av att det idag bara syns en hög med sten och en massa gräs och sly.

Vi jobbar just nu på att få betesmarken omkring inhägnad och därmed också kunna ha ett par får som kan beta ner gräset omkring. Men själva borgen och de delar som idag är synliga behöver tas om hand ett par gånger om året.Bild 5Gladsaxehus i behov av röjning. Foto Ann-Louise Svensson.

Gånggriften i Ekenäs

Alldeles norr om Gladsax by finns flera gånggrifter från stenåldern. Den mest kända är Stenstuan, som idag är ett smycke för landskapet då den är både välskött och lättillgänglig. Dessutom finns där uppdaterad information på en skylt alldeles vid parkeringen.

En mindre känd gånggrift

En liknande gånggrift finns ett par hundra meter sydväst om Stenstuan. Den har inte haft samma tur att bli omskött genom åren men nuvarande ägare är mycket mån om fornlämningen.

Gånggriften ligger i en hög och totalt är den 14 meter i diameter. Takhällen har delvis fallit in i kammaren, där de döda begravdes. Det leder en tre meter lång gång in till kammaren och det finns en så kallad kantkedja runt graven.

På takhällen som ligger ovanpå gravkammaren finns det hällristningar i form av minst 233 skålgropar och 3 fotsulor. Ytterligare skålgropar finns på andra stenar i monumentet.

Gånggriften har varit skadad under en längre tid. Dels så löper en markväg genom den hög som omger själva stenkammaren och dels har det vuxit stora almar genom hela monumentet. Almarna är nu nedsågade men stubbarna finns kvar. De behövs för att stötta upp stenarna idag. Omkring växer också mycket småbuskar som behöver tas bort.Bild 6

Att röja kring Ekenäs gånggrift är en stor uppgift. Foto Ann-Louise Svensson.

Munkaberg

Munkaberg, eller Munkabacken som den också kallas, ligger precis väster om byn. Det finns modena master uppe på kullen idag. Däruppe gömmer sig också ett gravfält, men från vilken tid kan vi inte säga i dagsläget. Två är mindre gravhögar på 10-14 meter i diameter och en är en stensättning som är omkring 8 x 5 meter.

Skadade av erosion

Alla tre fornlämningarna är mycket skadade, dels av masterna som funnits här men också av erosion som drabbat lämningarna. Här behöver man fundera kring hur man kan stoppa erosionen och skydda gravarna från vidare förstörelse.

Idag går här kor och hela backen är inhägnad. Vi hoppas på att få upp en stätta så man lätt kan ta sig in och besöka gravarna och samtidigt få en fantastisk upplevelse då utsikten är underbar.Bild 7På Munkaberg samsas forntiden med nutiden. I den ena högen har man anlagt en mast och tillhörande stuga. Den andra, som skymtar i bakgrunden mellan stugan och masten, är skadad av tidigare master och erosion. Foto: Ann-Louise Svensson.