Gladsaxehus-borgruin i Gladsax

Av den forna riksborgen Gladsaxehus återstår idag endast ruinen av ett stenhus ovan mark. Ruinen ligger omedelbart öster om Gladsax kyrka och kyrkogård.

GladsaxehusFörsta gången byn Gladsax nämns i de skriftliga källorna är 1322. Detta år utfärdade ärkebiskop Esger Juul ett privilegiebrev och bekräftade tidigare bestämmelser, att fyra kyrkor skulle läggas under Tommarps kloster, bland dem ”ecclesiam sancti Jacobi in Glathsyas”. Den 11 augusti 1398 testamenterade Ide Pedersdatter Falk sin sätesgård i Gladsax, så att denna, tillsammans med en stor förmögenhet i egendom och pengar, skulle utgöra grund och säte för ett planerat kloster för dominikannunnor.

Hon insatte sin personliga vän, Drottning Margarete, som testamentsexekutor. Drottningen, och biskop Peder Jensen Lodehat i Roskilde, insåg dock platsens strategiska läge som en viktig motpol till ärkebiskoparnas Åhus och Hammershus på Bornholm. De lyckades erhålla påvens medgivande att överflytta klosterstiftelsen till Gavnø på Själland. Sätesgården ändrades därmed till den kungliga läns- och riksborgen Gladsaxehus, med Gladsax socken, staden Simrishamn och betydande delar av Albo härad som länets uppland. Gladsax län kom att räknas som ett av huvudlänen i Skåne. Under cirka 200 år residerade länsherrar på Gladsaxehus över Gladsax län. Gladsax utgjorde ett eget län fram till år 1621, då länet uppgick i Kristianstad län.

Åren 2002–2004 utfördes arkeologiska undersökningar inom delar av borgområdet. Undersökningarna visade att Gladsaxehus varit en oregelbunden borganläggning, med ett rektangulärt stenhus i flera våningar centralt placerat på borgområdet. Markradaranalyser visar att det finns fler under marken dolda murar, sannolikt från olika byggnadsfaser i borgens historia. De arkeologiska lämningarna och fyndmaterialet, bl.a. fynd av skärvor från rödgodskannor, antyder att stenhuset uppfördes senast vid mitten 1300-talet. Det har även konstaterats att flera hus och verkstäder legat på borggården. Fynd av bl.a. järnslagg i ett lager från 12–1300-talen antyder att en smedja har legat på borgområdet. Däremot visade de arkeologiska undersökningarna att ringmuren, vilken var symmetrisk i norr och asymmetrisk i den sydöstra delen av borgområdet, uppfördes i samband med privatborgens omvandlande till riksborg vid 1400-talets början.

Det konstaterades även att borgen hade anlagts på ett område som omgavs av en mindre våtmark, och att ringmuren anlades på kanten av våtmarken. Denna kan efterhand ha omskapats till en mer regelrätt vallgrav. Borgens oregelbundna form har därför sannolikt varit topografiskt betingad då man velat utnyttja platån och den omgivande våtmarken.