Historik om Kulturhuset Valfisken

Kulturhuset Valfiskens historia - från läderfabrik till dagens kulturhus

För den intresserade följer här en historik över Kulturhuset Valfiskens tillkomst.

Innan Kulturhuset Valfisken byggdes låg på samma plats AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik fram till 1988. Fabriken existerade under 180 år.

Ehrnbergs läderfabrik

Ehrnbergs Läderfabrik upptog ett helt kvarter. Här syns fabriken sedd från järnvägsstationen.

Från år 1808 byggde Jonas Rörbeck upp en egen garvaregård här. Hans svärson N. P. Ehrnberg moderniserade det gamla hantverket och tre följande generationer av samma familj skapade här landets största läderfabrik, som gav arbete åt omkring 700 arbetare och tjänstemän.

”Ehrnbergs läder” blev välkänt över hela världen. Under senare delen av 1800-talet fylldes hela kvarteret av välbyggda fabrikslängor.

Som ett minnesmärke över denna storhetstid i Simrishamns industri finns ännu en prydlig gavel på Skansgatan i baltisk tegelgotik. Produktionen hos AB Ehrnberg & Sons Läderfabrik upphörde 1976.

Ehrnbergs läderfabriks gavel som finns bevarad på Skansgatan i baltisk tegelgotik. Foto: Elisabeth Wikenhed.
Ehrnbergs läderfabriks gavel som finns bevarad på Skansgatan i baltisk tegelgotik. Foto: Elisabeth Wikenhed.

Det gamla biblioteket

Tidigare låg biblioteket på Storgatan i Simrishamn, i det hus där nu arbetsförmedlingen finns. Det är stadens äldsta profana byggnad, uppförd på 1700-talet.

Idag är det dock bara fasaden som finns kvar av det gamla. På 1950-talet hade lokalerna anpassats till biblioteksverksamhet, då en byggmästare hade renoverat byggnaden.

Lokalerna tömdes på sitt tidigare innehåll och utifrån detta skapades förutsättningar för ett bibliotek.

Det gamla biblioteket bestod i huvudsak av ett stort vackert rum, vilket var anpassat efter de behov som fanns på 1950-talet och inte efter de man fick 20-30 år senare, alltså den tid det tog att få igenom önskemålen om ett nytt bibliotek. Lokalen var alltför trång för att rymma biblioteksverksamheten.

En lång process

Biblioteket fick nätt och jämt plats i lokalerna på Storgatan. Frågan om ett nytt bibliotek togs upp första gången i en långtidsbudget för åren 1974-1978. Det talades om att den nya bibliotekslokalen behövde projekteras under 1970-talets senare del för att kunna stå klart till början av 1980-talet.

Det skulle dock dröja till mitten av 1980-talet innan projektet kom igång.

Dröjsmålet berodde förmodligen på en utvecklingsplan, där det ingick utbyggnad av hamnen, en ny gymnasieskola och en ny sporthall. Samtliga av dessa projekt var dyra och man fick därför ta det bit för bit.

Olika lokaler på förslag

Innan beslutet togs att riva de gamla läderfabriksbyggnaderna och uppföra ett bibliotek på dess ställe hade flera förslag diskuterats och så småningom också förkastats.

En stor kyrkolokal, tillhörande Pingstkyrkan, liksom en möbelaffär bredvid det gamla biblioteket på Storgatan var uppe till diskussion som lämpliga bibliotekslokaler. Likaså kom det gamla stadshuset på tal när det blivit för trångt för kommunledningen. Alla dessa förslag diskuterades och arkitekter anlitades för att göra ritningar på de olika byggnaderna.

En ritning gjordes även på en ombyggnad av den befintliga läderfabriksbyggnaden i kvarteret Valfisken. Samtliga idéer fick dock överges av olika skäl; oftast handlade det om att lokalerna inte var lämpliga för biblioteksverksamhet.

Kulturnämnden hade dessutom redan i början på 1970-talet konstaterat att enda möjligheten var att ett bygga nytt bibliotek. Ändå gjordes det ena omritningsförslaget efter det andra.

Varför inte använda den gamla läderfabriken?

Det huvudsakliga skälet till att Ehrnbergs läderfabrik inte kunde återanvändas och byggas om till kulturhus var att läderhanteringen och alla kemikalier slitit hårt på byggnaden.

Därför beräknades att en renovering skulle bli dyrare än att riva befintliga byggnader och sedan bygga nytt på tomten. Det talades även om att åtminstone behålla det yttre skalet, men inte heller detta var möjligt.

Slutligen revs hela den gamla läderfabriken, allt utom den gotiska tegelgaveln på Skansgatan. Denna bevarades som ett utropstecken från en svunnen industriepok och är nu sammanbyggd med det omkringliggande hyreshuset i kvarteret.

Centralt läge

Att kulturhusets läge idag kallas centralt är något som inte var alldeles självklart från början; många upplevde istället att det var placerat i stadens utkant. På en mindre en ort upplevs ofta själva stadskärnan som mindre.

Den tidigare biblioteksbyggnaden låg mitt i centrum, vid stadens genomfartsgata där affärerna ligger, vilket var ett idealiskt läge för verksamheten. Men även på små orter breder stadskärnan ut sig och idag anser man inte längre att kulturhuset hamnat utanför stadens centrum.

Arkitekttävling

Då Simrishamns kommun beslutat sig för att använda tomten i kvarteret Valfisken västra till att uppföra ett nytt bibliotek och kulturhus, utlystes en allmän arkitekttävling. Inbjudan gick ut i september 1984 och lockade ett 70-tal deltagare.

Önskan var att få in förslag som skulle visa hur området skulle kunna utformas med hänsyn till den kulturhistoriskt värdefulla omgivningen. Prissumman var 250 000 kronor och förstapristagaren förutsattes även att få projekteringsuppdraget.

Tävlingstiden löpte till första mars 1985, och resultatet stod klart den första juli detta år.

Mycket att tänka på

I programmet för tävlingen ingick att bedöma om partier eller detaljer av de gamla gatufasaderna kunde bevaras och användas i den nya bebyggelsen.

Exempel på detta var den tidigare nämnda tegelgaveln. Området skulle också inrymma bostäder och institutioner med en sammanlagd bruttoarea av cirka 11 000 kvadratmeter.

Här nämns även att det kommer att värderas positivt vid bedömningen om ”...programmets krav på god boendemiljö och anknytning till den kulturhistoriska miljön beaktas.” Då bebyggelsen runtomkring till stor del består av traditionella simrishamnshus ansågs det alltså viktigt att man i planerna tog hänsyn till husens karaktär.

Vid bedömningen lades särskilt stor vikt vid förslagens ”...helhetsbegrepp och gestaltning, samband med omgivande miljöer, sociala kvalitéer och ekonomisk genomförbarhet”. Programmet för biblioteksdelen innehåller utrymmen som bibliotekshall (1150 kvadratmeter), magasin (150 kvadratmeter) samt hörsal/konsthall för 140 personer (200 kvadratmeter).

Bostadsdelen skulle inrymma minst 90 bostadslägenheter, som skulle utformas så att de lätt kunde anpassas till att fungera som servicelägenheter. I kvarteret skulle även placeras en dagcentral med bland annat matservering, terapi och serviceutrymmen. Här ville man även att utformningen skulle underlätta viss samordning med bibliotekets verksamheter.

Utöver dessa lokaler omnämns även parkeringsmöjligheter, yttre trafikförhållanden samt en etappindelning av byggnadsprojektet, så att delen med dagcentral och bibliotek kunde uppföras för sig och bostäderna för sig.

Man förstår att detta var en stor uppgift för de arkitekter som kände sig manade att sända in ett förslag till tävlingen.

Juryn får ett tufft arbete

När alla tävlingsbidragen inkommit och blivit bedömda, gjorde man i juryn ett allmänt utlåtande om alla de förslag man mottagit.

Här konstaterade juryn själv att tävlingsuppgiften varit mycket svår på grund av alla saker arkitekterna hade att ta hänsyn till. Stor vikt i juryns utlåtande lades även vid stadsplanen och miljön, och där gav juryn även sina egna åsikter på hur bebyggelsen borde placeras inom kvarteret.

Vad gäller biblioteket och dagcentralen menar man att det är angeläget att ”...institutionsbyggnaderna lokaliseras på ett sådant sätt att de publika funktionerna annonserar sig mot centrum”, något som också majoriteten av de inkomna tävlingsförslagen tagit fasta på.

Juryn rekommenderade även en enplanslösning med tanke på handikappanpassningen av lokalerna. Dessutom ansåg man att det var väsentligt att vissa funktioner som till exempel hörsal, studieavdelning och tidskriftsavdelning är tillgängliga även då biblioteket i övrigt är stängt.

SAR Sonny Mattsson vinner arkitekttävlingen

Juryn rekommenderade slutligen förslaget Färdiggarvat Ehrnberg - nya tag som grund för en vidare bearbetning i samarbete med kommunen.

Arkitekten som ritade det vinnande förslaget var SAR Sonny Mattsson från Mikkelsens arkitekter i Helsingborg, en arkitektfirma med erfarenhet av att skapa bibliotek. Byggnaderna uppfördes av Skanska.

Juryns motivering till förstapristagaren lyder så här: ”för en vackert utformad och i skala väl avvägd helhetslösning med sluten bebyggelse utmed kvartersgränsen och fint sammanlänkade bostadsgårdar i kvarterets inre samt för en väl fungerande institutionsbyggnad.”

Dock föreslog juryn vissa ändringar i planen för att bättre motsvara de tankar man i juryn hade framlagt. Bland annat spegelvändes hela kulturhuset, så att huvudentrén kom att ligga vid Järnvägsgatan i stället för den ursprungliga placeringen vid Stenbocksgatan.

Tävlingen utlystes alltså 1984, men det dröjde ända till 1989 innan man var färdiga att påbörja byggandet, och 1990 stod kulturhuset klart. Slutnotan för bibliotek och dagcentral uppgick till närmare 50 miljoner kronor.

Dansk inspiration

Mikkelsens arkitekter, som ritat kulturhuset, hämtar ofta sina idéer från andra sidan sundet, och under arbetet med biblioteket i Simrishamn har blickarna varit vända mot Danmark.

De inblandade i projektet gjorde exempelvis en studieresa till danska bibliotek tillsammans med arkitektfirman, där man fick en del uppslag som kommer tillbaka i byggnaden.

Det har blivit ett typiskt danskt bibliotek, bland annat med balkongerna runt omkring, vilket man ofta ser i danska bibliotek. Det är inte så konstigt att man ser mycket av den danska traditionen i Skåne, som trots allt tillhörde Danmark under lång tid.

Tegel som byggmaterial

Att använda tegel som byggmaterial till det nya kulturhuset knöt an till gamla tider. Den tidigare läderfabriken var en tegelbyggnad som byggts av material från lokala tegelbruk, och takteglet från den gamla fabriken kunde återanvändas till de nya byggnaderna.

Det tegel Kulturhuset Valfisken är byggt av importerades från Fyns tegelbruk i Danmark som tillverkar tegel enligt gamla metoder. Det var viktigt att kulturhuset blev ett vackert hus, och att det skulle vara byggt av gediget material. En annan huvudtanke var användandet av glas i stora mängder, något som var populärt i bland annat biblioteksbyggen vid denna tid.

Överlag har det därför satsats på rejäla material; limträbjälkar i taket, inredning i bok och vit laminat. Möblerna på kulturhuset kommer från närliggande designers, Gärsnäs möbler och Blå Station i Åhus.

Kulturhuset Valfisken är alltså en del av kvarteret Valfisken där hela bebyggelsen tillhör samma projekt. Simrishamn är en ort som präglas av äldre, lägre bebyggelse, små krokiga gränder samt närheten till havet.

I kvarteret Valfisken har arkitekten tagit hänsyn till den befintliga bebyggelsen och byggt upp det nya kvarteret på ett liknande sätt. Kulturhuset är uppfört i rött tegel för att bilda treklang med stations- och polishuset som är placerat i samma gatukors.

Välkommen in på Kulturhuset Valfisken!

Kulturhuset Valfiskens huvudentré finns på Järnvägsgatan 2.

Den överglasade entrégången blir en fortsättning på gränderna utanför och ger en känsla av att man fortfarande befinner sig utomhus. Här finns också stolar och bord, där du har möjlighet att sitta ner en stund. Kapprum och toaletter återfinns också här.

Kulturhuset Valfisken har en murad yttervägg mot Järnvägsgatan och Stenbocksgatan, men biblioteket är öppet mot gården genom den glasade gaveln i öster.

Den stora glasfasaden drar in årstidernas och ljusets växlingar i lokalerna. Det finns en känsla av rymd och öppenhet i lokalen. Inne på biblioteket finner du bokhyllor, tidskrifter samt informations- och lånedisk.

Utmed ytterväggarna på andra våningen löper en bred balkong där Gymnasieskolan Nova Academy samt bibliotekets personalkontor är belägna.

Träkonstruktionen i biblioteket är konstruerad för att ge rummet en viss industrikaraktär, och har hämtat inspiration från delar av den gamla läderfabriken.

I biblioteket kan man också återfinna delar av Ehrnbergs Läders kontorsinteriör, bland annat de unika Orreforsfönstren av Sven Palmqvist som speglar fabrikens utveckling. Dessa hängde tidigare på Ehrnbergs Läder.

Inne på biblioteket har också en stor vägg vid trapphuset målats av konstnär Gert Aspelin från Kivik. ”Uppslaget” heter konstverket, som var det segrande förslaget i tävlingen om det nya biblioteket.

Välkommen in och gör ett besök!