Om sysselsättningskrav i offentlig upphandling - En upphandlares perspektiv

Om sysselsättningskrav i offentlig upphandling – ur upphandlarens perspektiv.

Igår var jag och Johan Kohnke på spridningskonferens i Helsingborg avseende projektet ”Sysselsättning genom offentlig upphandling”. Projektet ska utveckla en modell för och sprida kunskap om möjligheterna att ställa sysselsättningskrav i offentlig upphandling. Projektet leds av Upphandlingsmyndigheten, finansieras av ESF och har följande samarbetspartners:

-          Arbetsförmedlingen

-          Botkyrka kommun

-          Göteborgs stad

-          Helsingborgs stad

-          Stockholms stad

-          Trafikverket

Här tänkte jag sammanfatta intryck och tankar om dan ur upphandlarens perspektiv. Personer från arbetsmarknadssidan som läser det här inlägget får ursäkta (och om behövligt, rätta) eventuella missuppfattningar som rör ert område.

Vad är sysselsättningskrav?
En fråga så viktig som någon att definiera. Sysselsättningskrav är krav som syftar till att få ut personer långt ifrån arbetsmarknaden i praktik eller fast anställning. Alltså krav som främjar en ökad sysselsättning. Krav på arbetsrättsliga villkor (lägsta lön, semester…) räknas inte in i begreppet sysselsättningskrav.

Får man ställa sysselsättningskrav?
Ja. Upphandlingsmyndigheten tar fram ett stöd för hur man kan ställa sysselsättningskrav som bland annat innefattar mallar för kontraktsvillkor, rekryteringsprocessen, hur uppföljning kan/ska ske samt stöd för att börja tillämpa kraven. Om man är osäker på exakt hur kraven ska formuleras för att vara juridiskt hållbara rekommenderas att vänta på denna vägledning.

Rent uttryckligen i LOU (4 kap. 18 §) finns det möjlighet att reservera kontrakt eller delar av kontrakt till så kallade sociala företag. Det kan vara företag vars verksamhet har som främsta syfte att stödja social och yrkesmässig integration av personer som på grund av vissa omständigheter har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Exempelvis Samhall.

Gör det skillnad att ställa sysselsättningskrav?
Efter att ha deltagit på konferensen igår så kan jag med ganska stor säkerhet säga att sysselsättningskrav i upphandlade kontrakt underlättar att få ut personer i arbetslivet. De företagare som var på plats hävdade förvisso att de kunde tänka sig att ta emot praktikanter från kommunen oavsett om det stod i avtalet eller inte, men jag tror att den största vinsten kanske ligger i att få rutiner på plats i kommunen för hur man kan arbeta med kommunens leverantörer i syfte att främja sysselsättning. Att en dialog förs mellan arbetsmarknadsenheten och upphandlingsenheten, att man går igenom vilka kontrakt som ska upphandlas det närmaste året och att man skapar en förståelse för varandras verksamheter.

Helsingborg hade under 2016 fått ut 20 personer i praktik eller anställning som ett led i arbetet, under 2017 var det över 140.

Är det tidskrävande?
För en upphandlare, särskilt efter att upphandlingsmyndigheten presenterat sin vägledning, kan jag inte se att arbetet ska vara särskilt tidskrävande. Däremot så bör arbetsmarknadsenheten vara medveten om att krav man ställer i upphandling förpliktigar till att även följa upp och genomföra kraven under avtalstiden. Det mesta rent praktiska arbetet bedömer jag hamnar på arbetsmarknadsenheten, något som man förstås tydligt behöver informera dessa personer om innan man ställer ett sysselsättningskrav.

Vad tycker företagen?
På plats på konferensen fanns företrädare från en bra blandning av företag, både stora och små och inom olika branscher. Företagen på plats var PostNord, PEAB, IKEA, Backhaus (bageri i Helsingborg) och 1aB DeSign.

Generellt skulle jag säga att mindre företag var mer tveksamma till rena anställningskrav än till att exempelvis ta emot praktikanter. Däremot var alla företag positiva till att kommunen arbetar på det sättet. Alla företag hade minst ett kontrakt med Helsingborgs stad där de var förpliktigade att ta emot praktikanter, och detta kunde i vissa fall kräva energi men fungerade ändå bra. PEAB tyckte att kommunerna kunde ställa mycket mer långtgående sysselsättningskrav än vad man gjort tidigare vid upphandling av större entreprenader.

Leverantörerna hade fått utbildning och liknande från arbetsmarknadssidan om vad det innebar att ta emot praktikanter. Om man hade något önskemål så var det att man skulle få tydligare information kring den enskilda personens problematik så att man skulle kunna ge dem en så bra praktikperiod som möjligt.

I flera fall hade företagen velat anställa praktikanterna efter praktikperioden.

Vem ska man lära av?
Förutom de organisationer som var med i projektet så blev jag väldigt imponerad av Karolina Gistös presentation avseende Ludvikas arbete med sysselsättningskrav. De hade ett samarbete med flera kommuner inom ramen för Upphandlingscenter Falun – Borlänge med en gemensam nämnd för upphandling. Krav från nämnden var att minst 30 % av upphandlingar skulle ha sysselsättningskrav i form av dialogkrav, strikt krav på praktikplats eller reserverat kontrakt.

Framgångsfaktorer?
Framgångsfaktorer som nämndes särskilt på konferensen var exempelvis en bred enighet och en tydlig politisk målsättning, en tydlig definition av vad som ska uppnås, en kontaktperson från arbetsmarknadssidan som kan vara första kontakt med alla företag som tilldelats ett kontrakt med sysselsättningskrav, arbete över gränser (upphandling / arbetsmarknadsenhet), dialog med leverantörer och tydliga rutiner (exempelvis regelbundna möten kring vilka upphandlingar som kan lämpa sig för sysselsättningskrav).

Simrishamns kommun?
Simrishamns kommun har provat sociala krav i enstaka projekt. Det mest lyckade exemplet är nog Simrishamns Bostäders krav i upphandlingen av bygge av bostäder som ledde till att en kvinna från Syrien fick praktikplats.

I kommunen ställde vi i vår senaste upphandling av skolskjuts ett rent informationskrav där anbudsgivarna fick möjlighet att beskriva huruvida de kunde tänka sig att ta emot praktikanter från skolans verksamhet eller inte. Båda företagen var positivt inställda till detta, och ett av företagen lyfte dessutom särskilt bristen på utbildade CE-chaufförer och att man var mycket intresserad av att utbilda sådana (något som även PostNord pekade på under konferensen igår).

Det kanske är små steg i sammanhanget som vi deltog i igår, men jag tycker ändå det visar på att alla kan göra något – även mindre kommuner. Och det finns väl ändå i alla fall 200 svenska kommuner som är i Simrishamns storleksordning eller mindre.

För mer information om vad som avses med sysselsättningskrav i offentlig upphandling, kontakta undertecknad. Och tack till Helsingborgs stad för en väl genomförd spridningskonferens.

Med vänliga hälsningar,
Marcus Bäckström
Simrishamns kommun