Jul, brädspel och offentlig upphandling

Nu börjar det närma sig jul och undertecknad har varit föräldraledig en vecka för att hinna med julklappsinköp, bakning, umgänge med barnen och allt annat som ska hinnas med inför julhelgen. Jul har, i alla fall i min familj, alltid varit synonymt med sällskapsspel och vanligtvis har det funnits i alla fall ett nytt spel under julgranen varje år. Som ung var Trivial Pursuit, Monopol, Cluedo och Risk populära, men dessa har på senare år ersättas av modernare och (mer eller mindre) avancerade spel som Codenames, Wits & Wagers, Carcassone, Settlers of Catan, 7 wonders, Dominion och Smallworld.

Som upphandlare tycker jag definitivt att det finns många fördelar med att ha ett privat brädspelsintresse. Regelboken kan ses som ett förfrågningsunderlag som reglerar villkoren som spelarna har att förhålla sig till under tiden man spelar. Beroende på hur spelgruppen är sammansatt kan en spelsession bli helt olika vid olika tillfällen även om spelet har samma regler. Man lär sig att värdera sina val i förhållande till andra personer (Om jag gör detta, vad ger det då för utfall om spelare 2 gör detta? Och vad tänker spelare 3 göra?) och får därigenom en viss förståelse för vilka tankar som går igenom en anbudsgivares huvud när man utformar ett anbud (Om någon annan dumpar priset, har vi då chans att vinna med vårt anbud som håller en hög kvalitet med ett högt pris?). Dessutom kan olika spel hjälpa till att utveckla olika förmågor som är viktiga inom offentlig upphandling, exempelvis förhandlingsteknik och värdet av långsiktiga investeringar. Om man är den som lär sig reglerna och lär ut dessa till medspelarna på spelkvällen så utvecklar man dessutom sin pedagogiska förmåga.

Här är mina tips på ett par brädspel som bör bli uppskattade presenter till en upphandlare.

Sheriff of Nottingham
Lättlärt och snabbspelat (1-1,5 timmar) för 3-5 spelare. 10+ år.

Spelet går ut på att frakta varor till marknaden där man säljer dessa för pengar. Varor kan vara både lagliga (äpplen, bröd) eller olagliga (alkohol, vapen). Spelarna lägger de varor man vill frakta in i staden i en påse som stängs igen. En av spelarna tar varje runda rollen som sheriff och de övriga spelarna ska deklarera för sheriffen vad som finns i påsen (Ex: Jag har 5 äpplen i min påse). Det är sen upp till sheriffen att avgöra vem av spelarna som talar sanning och vilka som inte gör det. Om sheriffen öppnar en påse med enbart lagliga varor får man betala en straffavgift till spelaren som försökte frakta in varorna. Om sheriffen däremot öppnar en påse med en eller flera olagliga varor så får spelaren betala straffavgift till sheriffen.

 Spelet innehåller mycket förhandlingar och bluffande och lockar till många skratt.

Powergrid
Relativt svårt och långt (ca 2,5-3 timmar) spel för 3-6 spelare. 13+ år.

Spelet går ut på att bygga städer och att förse dessa städer med ström. För att förse städerna med ström behöver man kraftverk, som auktioneras ut till spelarna varje runda. För att få pengar till att köpa kraftverk behöver man ha så många strömförsörjda städer som möjligt, då detta leder till en högre inkomst. För att kraftverken ska ge ström behöver man köpa resurser (kol, olja…) för att driva dem. När en spelare bygger den sista staden tar spelet slut och den spelare med flest strömförsörjda städer vinner.

Spelet är ett av mina personliga favoriter. Det är mycket mer tankekrävande än Sheriff of Nottingham och man har många variabler att hålla reda på. Är det brist på kol blir oljekraftverk mer värdefulla. Eftersom man är många som är med och bjuder om kraftverken betyder detta dock också att själva kraftverket blir dyrare att köpa. Spelet handlar därmed mycket om att kunna göra en korrekt marknadsvärdering, det vill säga, hur mycket är jag villig att betala för det aktuella kraftverket i förhållande till hur mycket jag får tillbaka i form av extra inkomster på framtida spelrundor? Att kunna räkna livscykelkostnader och att kunna planera långsiktigt är därmed extra viktigt.

God jul och gott nytt år,
Marcus Bäckström